Gösfiske

Ett utmanande och utvecklande fiske...

Gösen kan du pimpla, meta, spinna, jigga, ismeta och flugfiska. Dock är bästa tiden från islossning fram mot midsommar, så den tiden kan du försöka anpassa ditt fiske och metoder.

Prova dig fram mellan de olika metoderna och säsongerna. Speciellt flötmetet efter gös med strömming vår- och sommartid, är både effektivt och rätt avkopplande...

 

Spön

När du skall meta, jigga eller spinna så varierar självfallet spölängden mellan de olika fiskeslagen, så spölängden kan variera från 6- upp till 12 fot.  Sex fot är jiggspöna, som sedan även kan ligga upp till 7-8 fot beronde på kastvikter och action i klingan.

Vid båtfiske och då kast med wobbler eller tyngre jiggar, så är tio-fotarna rätt bra längd, 12-fotarna som är längre  behöver mer utrymme , men ger bra mothugg vid långt avstånd. Långa spön kan vara lite svårare när fisken närmar sig båtkanten och man skall håva den. Båda spölängderna bör vara av den relativt mjuka till halvmjukatypen med lång, helaktion men med ryggrad, för att kunna kasta ut en tyngre jigg, wobbler, strömming eller mört utan att den slits av i utkastet.

Kastviktsklass runt 50 gram på de längre spöna brukar fungera ypperligt.

 

 

Mete- linor, knutar, wire & flöten

Som kroktackel använder du antingen ett dubbelkrokstackel eller så ett enkelkroks. Fäst huvudlinan i den krok som du vill ha överst vid flötmete, alltså den som är i ryggen, och vid drivmete fäster du första kroken i munnen på betet. Krokar i storlek 4-10 beroende på bete. Testa tackel med en eller två krokar. Har du en mjukare wire, så kan t.o.m krokarna   knytas fast på tacklet, även den övre kroken. Dock tycker jag det är bättre och smidigare med att använda klämhylsor, och kunna göra tacklet snabbt och exakt storlek.

Gösen kan du meta med både levande och dött bete. Strömming och mört är väl det som är smidigast, men även räka och mask brukar fungera. Här finns utrymme för nytänkande.

Flätlina är det som fungerar bäst enligt mitt tyckande, och då behöver du en som ligger runt 0.18-0.23/mm. Fördelen med flätlina är kroknings-egenskaperna på långt håll. Samt att den flyter. Tar du sedan en  i gul färg, så ser du den tydligt på ytan, du ser eventuella bukter på linan, och kan veva in och korrigera linan så den är acceptabelt spänd. När du har mörk Fireline (eller klar nylon)  så finns risken att du gör ett mothugg, och sedan får du inte kontakt med tacklet, för du såg inte att det var för mycket lina i bukter, om du tex använder öppen bygel på haspeln, och det blåser lite.

Nylonlinan är fjädrande, så här kan det kanske behövas korrigering av spöet. Kanske något lite styvare, men inte mycket. Linan kan behöva fettas in med fett för att flyta annars sjunker den och det kan bli problem vid mothugg. Välj en nylonlina i dim. 0.30-0.35 mm.

Jag är ingen vän av fluorocarbon. Det är en i mitt tycke klart överreklamerad lina. Mycket skörare än nylon.  Att den inte syns, det har knappast någon betydelse. Gös, gädda eller abborre går knappast förbi betet för att kolla om de ser någon lina. De skyggar inte för wire, så varför använda en sämre lina än både nylon och flätlina.

Nylontafs kan du antingen använda nylon eller wire. Nylon är rätt stryktålig  i grovlek runt 0.50-0.60 mm. Alltid följsam, får inga "knäckar " som wire kan få. Håll dock koll på om det blir revor i tafsen från tänderna på gös eller gädda.

Wiretafs. Det finns fin och smidig plast-överdragen wire, finns även som är knytbar, dock är jag ingen vän av den. Jag tar hellre den vanliga som du klämmer ihop med klämhylsor. Starkt, rakt och inga problem. Till tacklet på betesfisken använder jag, även som till tafsen, Berkley Steelon, en stark och tålig wire. Bra till tacklet där du gör länkar mellan krokarna med Berkleywiren och klämmer ihop med klämhylsor. Du får väldigt lätt exakt längd på tacklet, vilket är svårare när du knyter med wire. Brottstyrka på wire kan vara runt 6-10 kg.

Om du som knut använder Grinnerknuten, se ovan, så har du en knut som oftast håller mer än huvudlinan. Det är de troligen ingen annan knut som gör. Fukta alltid lina och knut med saliv när du drar knuten. Lär dig Grinnern, och du har en knut som är perfekt på alla typer av linor, du kan skarva olika dimensioner, göra spolaxelknutar och stoppknutar knutar till lekande och beteslås...

 

 

Jiggning & spinn

Om du vill jigga, så är det ett kortare, mjukt spö som behövs. 5-8 fot är gångbart. Lindimension vid flätlina från 0.08 - 0.17 mm. Nylonlina i 0.17- 0.30 mm.  Variera mellan jiggar i ljusa och mörka färger. Likaså mellan enkel- och dubbelstjärt, samt i olika storlekar. Vikter på skallar anpassas efter jigkroppen och djupet. Testa gärna olika vikter på jigskallar.

Kasta ut jiggen och låt den sjunka till bottnen. Lyft spötoppen och släpp ner, veva in, lyft och droppa tillbaka. Låt jiggen hoppa över bottnen. Hugget kommer ofta på ett nedsläpp, alltså när du låter den dala ned mot bottnen efter en spöhöjning. Sedan har du vertikaljiggning. Det är en metod som fungerar från båt. Du lyfter helt enkelt upp jiggen (en speciell vertikaljigg) upp och ner, och gösen har då väldigt lätt att suga in den. Effektivt på grov gös ihop med ett ekolod där du kan se gösen på fiskeplatsen.

Vid spinn; Använd dina vanliga spinn- eller haspelspön, laddade med antingen nylon- eller flätlina enligt ovan. Här kan du använda större jiggar samt wobbler, antingen med sked, som wobblar av sig själv, eller sk. jerkwobbler som saknar sked, och där du drar wobblern hårt i sidled, fram och tillbaka, sk. jerkning. Här är det dina rörelser som gör att den wobblar.

Gösen suger in jiggen, och du kan känna ett slack i linan. Gör mothugg! Samma sak är det vid spinn med wobbler eller större gäddjiggar. Du kan känna ett lätt drag i t.ex. jiggen. Men inget mer. Det var gös som var där och nöp. Gösen gör så att den ofta förföljer bytet, nafsar, skadar och följer efter för att ta det sedan. Om du känner draget i jiggen, gör ett vevstop, vänta 1-2 sekunder, gör ett snabbt mothugg, då kan gösen redan tagit det som den uppfattade som en skadad fisk (utan att du kände att den sög in jiggen) som singlar ned lite sakta.

Gör vevstopp, låt wobblern stanna, låt den sjunka eller stiga, beronde på om det är flytande eller sjunkande, starta igen, snabba vevtag, stanna till, några lugna vevtag, osv. osv...

 

Revirkänslig

Tänk på att under leken, runt mitten av maj, till början av juni, så vaktar hanarna rommen. De har grävt lekgropar, där honan lägger rom. Sedan står de ganska tätt på lekplatsen. Är du då där med jigg, så kan du göra stor skada. Hanen hugger mot jiggen eller wobblern  för att skydda rommen. Den är aggresiv och anfaller allt som kommer i närheten av rommen.

Du får glatt upp en hane, men rommen ligger nu helt oskyddad. Eftersom det är tätt med hanar, så kan den okunnige ta fler hanar som vaktar sin rom, hela lekplatsen är fördärvad. Du kan enkelt multplicera antalet tagna göshanar med 1.200.000 så får du fram antalet direkt fördärvade romkorn och presumtiva gösar...

Så undvik bottennära fiske med jigg eller drag under lektid mitten av maj till mitten av juni . Meta hellre den tiden, då får du jagande gös som har lekt klart eller inte kommit i lek. Men återsätt de stora honorna.

 

 

Var finns gösen?

Gösen i insjöar och längst ostkustens  innerskärgårdar, i lite grumliga vikar, där den får ett övertag med sin överlägsna syn. Den finns även i det lite klarare vattnet utanför de grumliga vikarna, men då mer sparsamt. Här kan dock riktigt stora exemplar ha sina jaktmarker.

Sök gösen i närheten av branter, grynnor och vikar där det finns närhet till lite större djup utanför, där oftast strömmingen går i skärgården.  Har du ett djup på sex meter, prova ett mete på 3-3,5 meter, och ett nära botten. Variera djupet, fiska ibland nära ytan om inget händer. Var inte rädd för att flytta dig och söka nya ställen.

Kolla på sjökort, leta efter ställen där det finns utskjutande uddar under vattnet, långa kurvor som ser intressanta ut, fiska runt friliggande grynnor som finns i anslutning till större djup. Allt som avviker skapar ställer för gösen att jaga på...

Fiskar du från land kan du söka upp kajer och bryggor, öppna ställen i djupa, grumliga vikar. Du kan meta, spinna och jigga från dessa platser i vikar av samma karaktär. Spöna är de samma som ovan, men det kan vara en fördel med den längre varianten om det behövs kastlängd. Tidigt på dagen, prova djupare. Senare på eftermiddag och kväll, testa högre upp i vattnet.