Specimenmete!

Ett spännade fiske som ger mersmak...

Specimenjakt inom fisket är en jakt efter de riktig stora i en art. Så det mesta som ligger inom den kategorin, där man jagar personrekord, eller andra rekord, kan väl kallas specimenjakt. Allt från torsk, lax till sarv och mört. Men i dagligt bruk så är det mest på sidan inom det egentliga metet, det sk. match-metet, efter sarv, björkna, sutare, ruda, braxen och det mesta inom det s.k. vitfiskmetet.

Ett fiske som många gånger är spännande och utvecklande. Följ med på en genomgång i vassarna och en inventering i vad som kan behövas, i detta spännande fiske...

Spön

När det gäller dina spön i detta fiske, så är det stor variation. Du kan använda längder från 6 fot till 16 fot. När du skall använda vad beror på art och tillfälle. Du kan använda 6-fotaren vid trånga lägen under buskar o.dyl och där du fiskar på väldigt korta avstånd, och kanske mindre arter. Längre spön vid längre utkast och öppnare terräng.

Du kanske kan använda ditt vanliga öringsspö på 9 fot, det har bra ryggrad och bra ringar. Det finns s.k. ledger-spön, botten-metesspön, som ligger runt 10 fot. Dessa har en toppögla med invändig gänga högst upp, där du kan gänga i en swing-tip, eller en quiver-tip. Alltså; en swing-tip, en topp som hänger spänd i ett ledat läge och reser sig eller faller om det blir napp, eller en tunn quiver-tip som darrar till när det blir napp. När du köper ett quiver-spö, så får du oftast tre-fyra toppar i olika hårdhet.

Sedan har du de som kallas matchspön. De har mindre ringar, men dessa står upp mer från klingan, s.k. "stand-off"-ringar, för tunna linor. Dessa spön är mer specialspön, oftast väldigt bra och anpassade till olika arter, men dina vanliga haspelspön kan räcka gott en bra bit in i ditt specimenmete till att börja med.

När du kommer en bit in i fisket och kanske blir mer biten, så köper du nog in dig på några anpassade spön. Håll dig till prisvärda spön, det finns mycket med rena fantasipriserna. Ett spö för runt 800-900 kr är oftast ett kanonspö. Mer behöver absolut inte läggas ut. Längder runt 10 fot för bottenmetesspön, 12-14 för flötmete av sutare, braxen och liknande. Tredelat finns ibland ända ner på 10-fotare. Tänk på transportlängd. Ett tredelat spö på 12 fot tar inte tillnärmelsevis lika stor plats som ett tvådelat. Tänkvärt...

Rullar & Linor

Eftersom det oftast är lätta tackel som skall ut, så är det haspelrulle som är det fungerar bäst. Du behöver inga stora rullar, utan de mindre lättare är att föredra. Köper du dig en ny, så fundera på en med med fighting-broms, det underlättar vid snabba rusningar, som när du metar sutare. När det är karpmete så är det bättre med en som har sk. baitrunner-funktion, att du kan ställa in ett förinställt läge som gör att det kan dras ut betet, och det blir full bromskraft när du slår till veven.

Linor

Här är det oftast tunna linor som gäller. Helst inte grövre än 0.25 i nylon. Och ibland kan kanske tunnare tafsar behövas, beroende på vilken art som fiskas.

Nylon har varit det som varit bäst till mindre vitfisk, som sarv, mört och björkna, men jag har även använt tunna superlinor med mycket stor framgång, då mest på sutare och braxen. Då har jag varit på dimensioner från 0.08- 0.12.

Fördelen med dessa är att det går att "baxa" ut en stridbar Sutare ur en vass eller näckrosbädd utan att linan går av per omgående. Fördelen med en flätlina är ju styrkan. Men det jag märkt, är att den lina som jag använt mycket till abborrjiggning, tex en 0.08-0.12, när den har tvättat av sig det skyddande plasthöljet, då är den väldigt bra till metet. Då är den mjuk och följsam, inte så stel. Men har inte tappat nämnvärt i styrka.

Du kan även göra tafsar i olika dimensioner färdiga med krok, gör en ögla på den upptill, så har du en ögla på huvudlinan, sedan trär du bara ihop dem genom att dra dem igenom varandra.

Sänken

Du behöver få kontroll på ditt tackel. Här har du blyhagel till din hjälp. Dessa ger tacklet stabilitet och avvägning till flöte och tackel.

De sänken som du troligen kommer i kontakt med är SSG, AAA och BB. Det är namn på vikterna på blyhaglen. Dessa är oftast hälften av den tidigare vikten på ett hagel. Alltså ett AAA är hälften av ett SSG, och ett BB är hälften av ett AAA. Det ger dig lite information för ditt tackel, du kan använda två AAA för att uppnå vikten av ett BB.

Det gör att du kan finjustera vikten och balansen, så att nappen syns tydligare, istället för att bara ha ett lagom tungt flötesbly, som håller flötet på rätt höjd i vattnet.

För att skydda din lina från att haglen som du klämt fast på linan, skall skada och repa upp den, så kan dusätta på en bit siliconslang. Sätt gärna på en en större bit tunn siliconslang på linan, (köper du hos redskapshandlare) den kan du sedan riva ned i mindre bitar när den satts linan. Sätt på en slangbit som klarar två huvudhagel, ett mindre sänkhagel, samt ett napphagel, på linan. På så sätt slipper du försöka få på flera små bitar på linan.

På dessa klämmer du fast haglen, så skadas inte linan när fisken rusar in och i vassarna.Om du använder flätlina, så är det nästan aldrig några problem. Blyet sitter som berget, och det skadar sällan linan.

Krokar

Du skall använda så små krokar som bara möjligt. Krok stl. 10 är ett bra riktmärke. Storlek 2 är stor, 18 är mycket liten. Storlek 10 tar runt 1-2 majskorn. Större krokar är för riktigt stor betestackling, men gå gärna inte upp över stl. 6.

Owner, kungen på krokar i mitt tycke! Bra i både enkel- och trekrok. Rätar sig inte ens i tunna storlek 12 om det blir ånglok in i en vass av en sutare. Lägg pengar på den. Kamasan har en bra serie i B-980 Specimen-Eyed, samt så har ILLEX bra krokar med bra skärpa och styrka. Tänk på om du vill ha långt eller kort skaft. Rak eller vinklad spets från skaftet räknat. Småsaker; men det är dock viktiga små saker. Kroken till höger är en Owner, en bra modell, funkar till sutare, karp och annat mete.

Håll dig alltid till kvalitetskrok, lite dyrare, men mycket bättre.

Beten

Du har en uppsjö beten att välja på. Du har mask, räkor, konserverad majs, ärtor, bönor, deg, frukt, blodpudding...

Ja det är bara fantasin som begränsar. Själv har jag tagit storfiskregistrering på Blågylta med skaftet på ett bananskal när allt annat bete tagit slut...

Prova dig fram.

Mask, ta mindre bitar till liten krok.
Majs, ett till två majskorn brukar vara det säkraste, tänk på att oftast så plockar sutare och ruda kornen ett och ett.
Räka fungerar bra på ruda och sutare. Tag mindre bitar, gärna stjärten, den sitter bäst, och då i liten bit...
Du kan prova dig fram med hundmat, t.ex. Frolic, jag har själv tagit många sutare på det. De verkar tokiga i lukten av det proteinrika betet.

Nappindikatorer

När det gäller att se sina napp, så har vi att tillgå flöten, quiver- och swingtip, förutom nappalarm. En swing-tip är en topp som sitter på en gummihylsa, som gör att den hänger ned. Den spänner man sedan med linan så den står rätt ut, om det blir napp så faller eller stiger den. Kräver speciell toppögla med invändig gänga.

På flötessidan så har du mindre antennflöten, av typerna, Stillwater, Wagglers, Driftbeaters och annat. Har du fast flöte, i motsats till glidande, så kan du inte meta på mer än spöets längd. Med ett glidande kan du få in en stoppknut på spolen, och därmed få ett mer variabelt fiskedjup. Tänk på att ha långa linändar på stoppknuten, så kan den vevas in i spolen, och löper fint genom spö-öglorna.

Är det känsliga napp som skall indikeras, så är nog stickflöten av Stillwatertypen att föredra, eller välbalanserade Driftbeaters. Stickflöten av Stillwater-blue-typ, är tunna, tar lite bly, och är därmed lite mer svårkastade, men känsliga. Driftbeaters är en typ som jag gärna fiskar med. Lite större, tar relativt bra med bly, lätta att kasta ut, samt känsliga vid rätt tackling.

Mitt Driftbeater, snett ovan t.v., har jag målat svart antenn med tuschpenna, normalt är de genomskinliga, samt vita streck med tippex. Det gör att jag lättare ser lyftnappen när jag t.ex. metar ruda eller sutare som kan var försiktiga så det förslår. Här är det små napp på 1 cm som kan vara avgörande.

Flötet har jag tacklat så att bara röda antenntoppen ligger över vatten, då ser jag lätt om det går ned, eller stiger på vita markeringen.

Sedan finns det förtyngda antennflöten, som är av typen "loaded-slider" alltså ett glidande förtyngt flöte för längre avstånd, och mycket lättkastade. Nackdelen med dessa är att förtyngningen gör att de inte är så känsliga som ett normalt antennflöte.

Flötet kan du fästa med en sk. flöteshållare. Det finns de som är av silicon där linan träds genom ett hål och glidande, eller de fasta, där man sätter in hållaren i ett par plast- eller gummirör, och sedan kan ta loss flötet och hållaren väldigt snabbt, utan att kapa linan.

Dessa bytare sitter stadigt, även i de tuffaste drillningar i vassar och näckrosbälten, utan att förflytta sig från inställt djup.

Sedan har vi även larm som oftast används till karpmete. En indikator som används vid bottenmeten av olika slag. Som sagt, mest till karp, men det fungerar även till sutare och braxen. Larmen har standardgänga för fastsättning på en sk. bankstick eller på ett rod-pod, en ställning. Går att ställa på olika ton- och volymlägen, ibland även känslighet per cm utdrag. Kan vara bra om du bottenmetar nattetid.

Tackling & lodning

När du tacklar upp ditt tackel, så är det viktigt att det blir väl avvägt. Först bör du veta hur mycket flötet bär. Det kan du testa hemma i en avskuren stor läskedrycksflaska. Där kan du balansera upp flötet så du ser rätt blytyngd, som du sedan fördelar på tacklet efter behov när du är ute i fält.

Det är viktigt att sprider blyet så att det ger ett tackel som är lättkastat, och att du kan placera tacklet med mer precision. Sprid blyhaglen över tafsdelen från flötet. De lättare längst ner efter linan.

Du kan sedan använda ett lodsänke, (se bild vänster) som har en korkplatta underst, så du kan loda upp rätt djup för betet, så att du får kroken att vara på botten, och flötet på den höjd över vattnet som du vill. När du fått till det, så lägger du på den längd som du vill att linbiten till kroken skall ha. Kanske runt en 5-10 cm, och ett napphagel på runt 5 cm från kroken.

När du vägt av ditt flöte, så är det det sista blyet, napphaglet, som gör att flötet "stiger upp ur vattnet", om en fisk lyfter betet och det lätta napphaglet.

En liten summering av allt ovan:

Använd alltså lodsänket för att kolla av djupet, gärna i cirkel runt den plats där du mäskat, för du hamnar inte exakt på centimetern varje gång du kastar ut igen.
Bestäm dig för vilken lintyp du vill köra med.
Skaffa känsliga flöten, antenntyp. Kör du med samma flöten, skriv på med en tunn tuschpenna/CD-penna vilka vikter och antal.
Alltid rätt blyvikt till ditt flöte. Testa och kom ihåg hur mycket du satt på, för du tappar bly när fisken går in i vassarna.
Placera napphaglet så nära kroken du bara kan utan att det stör fisken. Testa dig fram. Se bilden hur haglen sitter, och hur djupt flötet ligger.
Använd så liten krok du kan, anpassad till betet.
Sist men inte minst: gör mothugg blixtsnabbt, bara flötet lyfter sig lite lite grann! Vänta inte till det börjar gå!

Mäskning

Mäskning är när du lockar in fisken med olika doft- och matämnen. Mäsk kan vara ströbröd, mörkt eller ljust, rostat eller vanligt. Det kan vara hundmat i smulor. Du kan ha ren majsmäskning, eller mixad majs i mäsket. Kokt ris (jasmin, det kladdar ihop) blandat med linser, majs, hampa och frolic. Gör bollar som tennisbollar när riset och linser kallnat, blanda i majs och hackad frolic. Gör bollar som tennisbollar, styckfrys dem, kasta sedan ut på mäskplatsen, en fyra fem stycken som grundmäsk, sedan majsmäskning under fisket.

Du ser till att mäsket har rätt konsistens och sammahållning genom att tillsätta vatten om du har torrmäsk. Du skall få det perfekt i hållfasthet så det når bottnen i hopkramade bollar, utan att det löses upp innan det nått bottnen. Du får prova dig fram.

Hellre för sparsam mäskning än för riklig. Släng som start i 1-2 knytnävsstora mäskbollar, gärna med lite ingredienser i, så som majs, maggot, mask, hundmat eller vad du nu kan tänka dig.

När du fått indikation på att det är större fisk inne, genom napp eller bubblor, då kan du fortsätta med lite till, men inte för mycket. Bara underhåll mäsket lite så ditt agn blir det intressanta.

Det finns även små behållare att köpa, eller göra, sk. feeders, som du sätter som tyngd på tacklet, vilka du fyllt med mäsk, och som lockar fram fisken till din agnade krok...

Arter

Här tar vi upp en del av de arter som du som specimenmetare kan stöta på, en del vanliga, en del får man jaga efter lite mer. En del kan vara svåra att skilja åt i ett initialt skede, men du lär dig snabbt. Ett tips om du är helt osäker är att förs hålla koll på analfenan, sedan avstånd mellan nos och öga


Asp (Aspius aspius) Aspen är en stor, lite laxliknande karpfisk. Vikter upp mot 8 kilo. Den går upp i åar i inlandet, under leken, och jagar i frivatten i sjöarna efter leken. Finns i Mälaren och vattendrag som är i anslutning till Mälaren. Under lek i vattendragen så tar den på, spinnare, jig, maggot och annat mete. När den är jagande på frivatten så är det trolling med wobbler och spinnare, eller mete med löja och mört.	Braxen (Abramis brama) en stor, hög, platt, fisk. Den leker i maj-juni, hanen får då lekvårtor runt huvudet, och en lite påtaglig blåaktig ton. Trivs i och runt strömsatta ställen, kanaler, å-mynningar, större marar. Lever mycket på insekter. Bra beten är bröd, majs, räkbitar, maggot. Håll dig till mindre krokar, även om det är en stor fisk. Stl. 10-14 på kroken är bra.	Björkna (Blicca bjoerkna) en av de mindre vitfiskarna i karpsläktet. Platt och hög, ser ut som en liten minibraxen. Silvrig. Bildar ofta hybrider med braxen och sarv. Den stöter du på nästan över allt i skärgården och många sjöar och vattendrag, oftast den som är först fram till betet många gånger. Maggot och majs är beten som fungerar bra. Vikter upp mot kilot, men vanligast runt 1- 4 hekto. Flöt- eller bottenmete. Små krokar.

Faren. (Abramis ballerus) En mindre, lite braxenlik fisk, som har lång analfena. Faren finns i insjöar och vattendrag i Mellansverige. Går upp i större stim, bra bete är maggot. Små krokar, stl 10-14, flötmete eller bottenmete.	Färna (Leuciscus cephalus) En stor, tung, strömlevande karpfisk. Tydligt markerade fjäll, svarta kanter mellan fjällen. Kan nå vikter runt dryga 3 kilo. Bra ställen är Svartån runt Mjölby. En art som tas på dels ytmete med flytande bröd, men även rent bottenmete på diverse olika animaliska produkter såsom, mask, maggot, blodpudding, korv, räka o.dyl. Även flötmete i strömmande vatten fungerar bra. Mellanstora till mindre krokar. (stl. 6- 10).	Id, (Leuciscus idus) en stor, spolformad, lite tyngre fisk, med svagt färgade fenor. Silvrig till grå sida. Vanliga vikter runt 1,5-2,5 kg. Den är tidig vår, början till mitten av april, uppe i åarna för lek. Leken sker vid +5 grader. Mete i åarna vid lek med maggot, senare fungerar även mask ypperligt. Tas under sommaren då och då på spinn. Iden tar du efter leken i marar och hamnar. Augusti är en bra månad för idmete i hamnarna. Den stryker då förbi i stora stim. Botten- eller flötmete, mask eller räka. Krok stl 10-14.

Mört (Rutilus rutilus) är en av våra vanligaste fiskar. En liten karpfisk, svagt röda fenor, kan för ovana ögon förväxlas med sarven. Mörten har röda ögon, sarven har gul-vita. Vanlig i skärgården och insjöar, samt i större vattendrag. Beten är allt från mask, majs, maggot och deg.	Ruda (Carassius carassius) är en ganska stor, lite trolsk, hög, platt fisk, med lång ryggfena. Guld-mässingskimrande.. Vikter upp till 3 kg. Finns i innerskärgårdens varma vikar, samt insjöar och dammar. Oftast en bottenätare men går gärna upp och plockar från näckrosbladens undersida och ytan. Den lever på zooplankton, växter och insekter. Den är inte helt lätt att komma till tals med. Det behövs en del mäskning. Beten kan vara majs och små stjärtbitar av räka. Tidiga morgnar och sena kvällar är som de flesta karpfiskar bäst. Krok 10-16 är att rekommendera. Den är försiktig. Har du små lyftnapp på ditt flöte, så kan det vara ruda som är där. En härlig, vacker fisk...	Sarv (Scardinius erythrophthalmus) en mycket vacker fisk. Klarröda fenor, mässingsfärgad sida. Uppåtriktad mun. Vikter från 1 hekto upp till 1,6 kilo. Vanlig i skärgården och finns i många insjöar. Leker i maj. Rör sig gärna i skärgårdens inre marar och varma grunda vikar. Majs är ett bra bete för sarv. Det går att hålla större stim inne med bra grundmäskning. Flötmete fungerar mycket bra nära och på bottnen. Krok 10-14.

Stäm (Leuciscus leuciscus ) är en av de mindre karp- och vitifiskarna. Knappt runt 20 cm som längst. Vikter runt 1 hekto, upp till 3 hekto. Den finns mestadels i rinnande vattendrag längs ostkusten och insjöar inne i landet. Bete är mindre insekter och vattenlevande djur. Tar betet högt i vattnet. Bottenmete med maggots, lite längre tafs, quivertip eller lätt flöte. krok 10-14.	Sutare (Tinca tinca) går inte att ta fel på. En stor, gul-grön karpfisk, med små fjäll. Leker under juni-juli, när vattentemperaturen nått +18 grader. Föda är mindre insekter och bottenlevande djur. Alltså en bottenätare. Sutaren finns i lugna vikar, klarar låga syrgashalter. En mycket stridbar fisk som tar betet mycket försiktigt. När den är inne på mäskplatsen ser man små bubblor runt omkring, när den bökar i mäsket. Största krok jag skulle vilja rekommendera är krokstl. 8. Men gärna krok 10-12, då med rejäl styrka. Owner är att rekommendera. Sutaren exploderar vid krokning, och går snabbt in i vassar eller näckrosor om den ges möjlighet. En optimal sportfisk, då den ligger helt still vid kroklossning...	Vimma (Vimba vimba) en art som finns i skärgården. Kännetecken är en nedåtriktad, bälgliknande, mun. Den är oftast fiskad under leken då den går upp i större åar, i början och mitten av maj. Vikter upp till 1,7 kg. Vimman äter när den går upp för lek, och ett bra bete är maggot. Krok runt 10, tafs och bottenmete, gärna ett sk. pater-noster-tackel, ett med sänke i botten och upphängare på 15-30 cm en bit ovan sänket. Sporadiska fångster i skärgården. Krok 10-14.