Lite tips för lakenovisen

En del om utrustning och annat...

Laken är en art som mest fiskas från isen. När det är isfritt går det att meta från land eller från drivande båt. En stor del av tiden på lakfiske ligger från december till mars. Bästa tiden brukar vara runt skiftet januari-februari, då är det mycket av de stora honorna, för att mängdmässigt öka fram till mars, med mer mindre hanar i fångsten.

Vi tar och går igenom en grundutrustning för den hugade lakefiskaren som vill ut och prova på detta spännande fiske, oftast i vinterkvällen när det inte finns så mycket annat att fiska. Häng med på ett riktigt mörkerfiske!

 

Spön

Vi har det klassiska pimpelsspöet ABU-pimpel (t.h.), med fast rulle, och det var väl det som varit det vanligaste förr, men funkar än. Det kom oftast med två olika toppar. En lite mjukare, en styvare. Det styvare var det som var till lake. Här drog man upp fisken i linan när man fått hugg. Så det behövdes lite kraftigare nylonlinor som det gick att få tag i när man fått hugg.  Många använder nu mer spön med spöringar, som ett bantat spinnspö ungefär, och med olika styvhet beroende på lina.

Om du vill använda en multirulle så blir det ett spö som är anpassat för multirulle. Det har sina begränsningar i urvalet. Men det är spön som är enkla, relativt robusta och runt 75-100 cm. Detta är den typ som är mest igång numer. Eftersom man här använder rullen när man drillar upp fisken, och det oftast är stumma linor av Dyneema-fibrer som används, så behövs det något som tar knyckarna från fisken, och det får bli en mjukare spötopp.

Sedan har du sk. kombispön, som du kan ha till båtpimpel, lakepimpel från isen, göspimpel och lite av varje. Bruka passa både till multi- och haspelrulle, det på bild är dock ett spö för enbart multirulle. Spöna har oftast bra aktion för drillning, pris från 50-200 kr. Finns som på bilden, teleskopiska, vilket är bra när det oftast är trångt i skrylla och ryggsäck...

 

Pirkar, tackel & krokar

Det är inga speciella pilkar. Det går med en grövre abborrpirk. Det går med bult med brickor på som du satt en krok och tafs på. Du behöver en tyngd som du kan slå i bottnen. På linan kan du även sätta en plastrosett från handtaget på en plastkasse. Det ger ljud ifrån sig...

Du kan hänga på nycklar som skramlar, muttrar, brickor, spinnare, ja vad som tänkas kan. Jag provade med framgång bjällror som är till sik- och ålmete...

1 Plastrosett, 2 Pirk, 3 spinnarsked/plastrosett

Testa dig fram. Men grunden är en tyngre pirk,  runt 20-100 gram, beroende på djup. Kolla in bland dina gamla torskpilkar och grövre gös- och abborrpirkar. Det kan behövas olika storlekar och vikter i väskan, beroende på djup och strömförhållanden. Ha med dig enkel- och trekrokar i reserv. Gärna lite "skrammel"  som back-up, som går att hänga på om inget händer.

 

Linor

Det är att rekommendera linor i Dyneema-fiber, alltså de vanliga stumma superlinorna. Om du använder multirulle och spö för multirulle så räcker det med linor runt 0.25-0.30. Tänk på att superlinor kan ta in vatten, och därför fryser och blir stela om det är minusgrader.

Nylonlinor är att rekommendera mellan 0.50-0.70 om det är så att du skall dra laken upp för hand. Så tänk på att linan i så fall skall vara så pass tjock så att du kan dra den med handskar utan att den glider i händerna.

Välj gärna någon som är färgad/fluor så ser du lättare var du har linan när den ligger på isen i snön, vilket undviker trassel när du rör dig eller skall kroka av fisken...

Fluorocarbon; här sticker jag ut hakan lite. Den bör man se upp med.  Efter att testat drag och nötningsstyrka på några av dessa linor  så kan jag inte säga annat än; skräp. Jag fick av en handlare för 30 år sedan lära mig ett nötningstrick på lina  med en handduk vilket jag testat på alla typer av linor och kvaliteter, under lång tid och har testat metoden på upp till 0.70 nylon .

Nylon; brinner relativt snabbt av. Flätlina; nästan helt omöjligt att få av. Fluorocarbon; behöver väldigt lite nötning, klart sämre än nylon. Att tro att det skulle vara just att den inte syns så mycket i ett vatten är att ge den för mycket poäng för att använda den. Vad det än månde vara, gös, gädda, abborre, lake , ingen av fiskarna bör kunna se eller inse vad en lina är, och inte  under de förhållanden som vi har i svenska vatten när det gäller tex insjöfiske.

 

Beten

Det är bara din fantasi som sätter hinder ivägen när det gäller bete för lake. Grunden brukar vara en bit strömming. Men det går med makrillfilé, räka, mört, björkna, ja det mesta.

Antingen använder du en större bit, skär av huvud och stjärt på en strömming, och trä upp på en enkelkrok i stl 5/0. Trä på kroken genom stjärtbiten, och låt  den komma ut en bit ner mot där huvudet satt. Då får du en bit som wobblar när du drar pirken uppåt.

Annars så skär du mindre fiskstrimlor, runt 2-3 cm breda, och 5-15 cm långa, beroende på krok. Använder du trekrok, så är det läge med mindre krokar, kanske i stl 4-8. Prova gärna med en upphängare på ett styvt paternostertackel en bit upp, och en lite fiskbit på en krok 4.

 

Göra hål...

Det gäller att få hål i isen. Här har vi bra hjälp av isborrar, och möjligen en is-bill. Borrarna bör ligga på ett minimum av 160 mm, helst på 200 mm eller större. Ett lakhål kan aldrig bli för stort...

Isbillen, ett "spett", för att göra större hål i isen med. Den är perfekt vid behov av större hål, eller då man behöver något att hugga med för att kolla isens tjocklek, alltså ett bra kombiverktyg. Bra och snabb vid tunnare isar.

Isborrar har du i olika kvalitet- & prisslägen.

Läs mer under "Ismete" där tar vi upp lite om borrar...

 

Eggskydd

Använd eggskydd på skären när du rör dig till och från isen. Jag har sett skär som skurit upp både flytoveraller och stövlar och sedan hunnit skära upp vaden på den som halkade och fick borren slående mot stövlar och vad. Även om du har pulka, så låt eggskyddet sitta på tills du är ute vid fiskeplatsen. Det är säkrare för dig och för dina kamrater.

 

Säkerhet

Isdubbar är väl grundutrustningen förutom flytplagg. Sedan kommer det kanske en säkerhetslina. Men det säkraste; var alltid två på isen, speciellt kvällstid, och på strömsatta ställen eller nya vatten.

När du rör dig på isar kvällstid, var redo med lampan. Håll koll på isen, även om du var där kvällen innan. För det går fort, speciellt på strömsatta ställen, och när det blåser och vattnet kommit i rörelse under isen. Det kan gå på ett 5-8 timmar från att ha varit stadig is på 20-30 cm, till att det börjar luckras upp. Jag var med om att under loppet av sex timmar så gick en stabil kärnis på 30 cm upp bakom mig. Så ha helst en isbill eller ispik med dig vid okända isar eller skiftande väder. Gå med större avstånd, om ni är fler, och följ gärna andras väg om du ser spår som ser säkra ut.

Använd gärna pulka. Det är en bra säkerhet. Du kan enkelt släppa allt om det händer att du går igenom isen. Har du en skrylla eller en rygga, visst du flyter med den, men du kanske måste kränga av dig ett axelband på en skrylla för att ta dig upp, och det är jobbigt att försöka få av sig saker i en vak. Så gärna pulka, bara att släppa remmen...

 

Belysning

Eftersom det är mörkt när du rör dig ut på fisket, det är mörkt när du fiskar, det är mörkt när du skall hem, så behövs belysning. Om du har en vanlig ficklampa så komplettera den med en pannlampa med dioder, det gör att du kan ha händerna fria när du fått hugg, och snabbt behöver belysning när laken skall upp eller du skall beta på din krok i mörkret och behöver bägge händerna.

Fördelen med diodlampor är att de har bra ljusstyrka numera, samt att dioder drar mycket lite ström, och att dioderna är mycket stryktåliga för slag och stötar, och själva lamporna är smidiga att bära på grund av sin ringa vikt...

Satsa gärna några kronor på en bra lampa. Silva (se bild) har fina orienteringslampor. Starka dioder, oftast bara en diod av en mycket ljusstark, nyare typ. Lampan är omställningsbar i tre steg, varav det tredje är ett rejält flodljus som räcker runt 40-50 meter. Sedan finns även ett sk. säkerhetsläge. Då blinkar lampan för att påkalla uppmärksamhet.

Ha extra batterier med dig...

 

 

Närmast kroppen

Vi har ju tagit upp flytplagg som en standard. Sedan skall du ha kläder under. Oftast när du går ut, så kanske isen är okänd, risk för att den har förändrats under natten osv. Därför är det bra att ha flytplagget knäppt och stängt. Det finns ibland risk att man hänger ned överdelen av flytoverallen för att kunna röra sig snabbare. Det är förenat med risk. Skulle du gå igenom så är det inte mycket vits med en overall som bara är på benen. Gå hellre lite långsammare för att undvika svettning så mycket som möjligt, för det kyler senare.

Därför är det bra med superställ eller ull närmast kroppen så att kroppsfukten kan dunsta snabbt. Alltså lager på lager, och inga plagg i bomull. Bara syntet eller ull. Då håller du värmen. Du klär dig alltså enligt Öresundsmodellen; så mycket kläder som du tror dig behöva, och så nästan lika mycket till. Ull har den fördelen att det värmer även i fuktigt tillstånd. Skulle du plurra, eller bli blöt, så värmer ditt ull-underställ ändå.

Samma sak på fötterna. Ingen bomull, bara ull, syntet, Cool-max och liknande. Just att frysa om fötterna är upphovet till att många lämnat lak-isen för tidigt. Sedan även en rejäl mössa eller kepa, vindtät, rätt regntät samt kanske med en skärm så du slipper få snö i ögonen och på eventuella glasögon...

 

 

Stövlar

Stövlarna bör vara av den mer moderna modellen, Polyuretan, med luftbubblor ingjutna i sulan och i skaft, sk. cellgummi. Bra isolering, oftast höga sulor och, något som är viktigt, högre klack, det är saker som du bör titta på.  Sedan bör de ha ett grovt sulmönster! Tänk på att du kanske behöver gå på blöta eller hala stenar och klippor för att nå isen, då är släta stövlar inget att föredra.

Undvik stövlar med slät sula och ingen klack. De ger dåligt fäste, blir hala i snö. Just en klack ger mothåll när du går utför i terräng. Jag har provat många olika, men allra bäst är Bekina Thermolite. Lös ladda som går att ta ur, cellgummi, rejäl sula som skyddar mot kylan underifrån, grovt mönster och kraftig klack. Används i frysrum och på borrplattformar i Nordsjön.

länk till stöveltest...

 

Teknik och ställen...

Att pimpla lake är inte direkt något finlir. Du håller dig i närheten av botten, du dunkar pilken eller tyngden i bottnen ett par tre gånger, lyfter sakta, dunkar tre-fyra gånger igen, lägger ner pirken, lyfter sakta, dunkar igen. När du lyfter pirken så släpar betet sakta efter bottnen. Det attraherar laken. Oftast kommer hugget då...

Värre än så är det inte. Men du måste vara aktiv så du lockar fram laken till ditt bete. Laken känner med sidolinjen att det är något som rör sig, sedan tar den till stor del lukten till hjälp för att hitta i mörkret men även känselceller runt mun och sidolinjen.

Skulle du känna att det är något som "suger eller drar" håll still på pirken, följ med när laken drar i betet. När du känner att den stannar med betet, ryck till!

Du kan om du är på ett bra ställe hålla dig till ett par säkra hål. Håller du däremot på och utvecklar ett ställe och letar lake, så borra, borra, borra. Då gäller det att vara rörlig, att söka platser. För platsen som laken är på kan vara väldigt små fläckar, så sök runt. Är du i större fjärdar så sök upp sund, grynnor gärna av sten så det inte är en lerupphöjning.

 

Prova olika djup

Laken är komplicerad. Den verkar kunna finnas i större mängd på ett mindre område, och utanför det området kan det vara tomt. Det kan röra sig om så små ytor som ett par till ett tio-tal kvadratmeter. Så när du väl lokaliserat dem, då är det bara att hitta ditt special- och favorithål där du kanske har den högsta koncentrationen eller vandringsstråket för laken. Prova sedan även olika djup, samt olika tider på dygnet. Det vanliga är fiske i skymning och kvällstid. Men på vissa ställen kan det fungera med dagsfiske. I norra sverige finns det lakevatten som är produktiva även dagtid. Testa dig fram.

Sund & Strömmar

Som tidigare nämnts så verkar det som om sund, eller närheten till sund, är heta platser som bör kammas av. Gärna inlopp till marar, alltså avsnörpta vikar där det är ett trångt sund som är öppningen in i viken, samt inloppen i sjön om du är i en insjö.

Prova gärna i sundet, men se upp för tunn is då det strömmar hårt på sådana ställen. Sedan kan du borra dig runt och testa i närheten av sundet, men även sedan längre in i viken, inne i maren. När det gäller strömsatta ställen; Jag har sett 40 cm solid is gå upp på 5-6 timmar när strömmarna sätter in. Så se upp!

Sök efter hårdare botten, hård lera, eller sten och grus. Hittar du en sten som du känner att det slår emot, så håll dig där. Det är på sådana ställen som lekplatserna kan vara. Som tidigare nämnts så är det små fläckar som kan vara produktiva. Så ge inte upp om du inte får något på ett ställe första gången du provar ett hett ställe. Du kan ha varit där fel dag, eller månstånd. Så återkom till ställen som du tror på...

 

Månfaser

Håll koll på månen. Laken vandrar enligt vetenskapliga artiklar  i månens olika faser, och det är runt full- och nymåne som den är som mest aktiv. De andra faserna verkar enligt artiklarna vara då laken är i stillhet. Det var dessa vandringsfaser som man tidigare utnyttjade när man klubbade lake från de första tunna isarna. Men testa dig fram. Och notera gärna dina pass och kolla sedan månstånden för att se om du hittar några gemensamma nämnare för dina fiskeplatser.

Undvik att fiska när det är smällkallt. Då finns risk att du kanske förfryser den känsliga ögonhinna på laken, när den kommer upp på isen och måste ligga i kall luft med fukten på sig. Så jobba snabbt om du är ute i minusgrader. Välj hellre dagar med lite mildväder. När du har is och kan komma ut när det är runt 1- 4 +grader, så verkar det vara som bäst. Gärna med lite snöglopp och sydvindar, då verkar laken vara på bettet.

 

Landmete

Själklart kan du fiska från land, vid isfria vintrar eller tidigt på säsongen, runt början på december till nyår. Du tar dina gädd- eller gösspön, laddar dem med helst med flätlina i dim. 0.17-0.20 mm. Du kan använda nappvarnare av elektroniskt slag, eller det enklare larmet, en sk. ål-bjällra. Du tacklar med en fiskbit på antingen ett paternostertackel eller ännu säkrare, ett tackel med sänke i botten, och från det en tafs med krok. Det gör att du när du vevar in, får in blyet först, och fisken kan komma in fritt över en vasskant.

Annars finns risk vid paternoster-tackel, att sist kommer blyet och risk för att det fastnar och ställer till problem. Du kastar alltså bara  ut, och väntar på att det blir ett pingel i bjällran.

Kolla betet minst en gång i halvtimmen. Laken har en tendens att kunna svälja ett bete som ligger på botten, utan att sedan förflytta sig. Så upp med grejorna och kolla ofta...

Ställen du söker upp är strömsatta ställen vid marar och sund.

 

Sittplatsen

Du kommer att behöva något att sitta på. Själv så byggde jag min första skrylla av en jäsningdunk och den fungerar än i dag. Den är numer mest med när det är abborrpimpel, eftersom den Ron Thompsonskrylla jag har nu är vettigare för just lakefisket.

Det viktiga är sitthöjden. Du bör ha en där du sitter med bra höjd så du sitter i bra vinkel med benen. Det gör att du orkar sitta längre, samt att du reagerar snabbare vid hugg, när du behöver resa dig snabbt.

Till lake finns det en hel del nya sk. skryll-ryggsäckar. Fungerar bra, fina modeller oftast med en vatten- eller fuktisolering i bottnen. Så leta på nätet, det finns en hel del, och nya modeller kommer hela tiden...

Snabbfakta om vad som kan behövas:

• Ett grövre spö,
• Grov nylonlina, 0.60-0.70 eller 0.25-0.35 superlina.
• Krok i stl 5/0 vid hel eller halv fisk som bete
• Annars kanske tre-krok i storlek 2-6.
• 200 mm isborr eller större
• Lip-grip
• Isskopa
• Pirk eller tyngd
• Flytplagg
• Isdubbar
• Stövlar som är varma
• Isgaloscher eller broddar
• Pannlampa
• Käftöppnare och
• Kroklossare...
• En kamera så du kan föreviga fångsten...
• En våg, av bra kaliber, så du får korrekt vikt på din fångst
• Ett vågnät, som säkerhet för fisken
• Möjligen ett hand-ekolod för snabb djuptagning genom isen på nya ställen