Ismete

Ismetet är sprunget ur det traditionella angelfisket med angeldon. Eftersom angelfiske inte räknas som "sportfiske" i alla sammanhang, så har det vuxit fram en ny vinterfiskerörelse, Ismetet. Ismetet bygger på den traditionella utrustningen för sportfiske, som sedan specialiserats så den blir mer konverterad till denna gren av sportfisket. En gren i stark utveckling, materiellt som i artsammanhang, det verkar definitivt inte stå still inom ismetet.

Från att från början bara handla om gädda så har en art som gösen kommit in, en art som bara i slutet av 1900-talet ansågs som mycket svår att få vintertid. Nu är det allt fler som även jagar inriktat på gös, och det har gett resultat.  Det är mindre krokar, vid många tillfällen även annan tid på dygnet, det är runt skymning som många får fina gösar, även om det är många som utvecklar det traditionella dagsmetet alltmer. Även abborre har fått ett uppsving här. Så har även skett med utvecklingen av öringsmetet vintertid.  En art som nu kan få en rejält utsträckt fiskesäsong.

Vi går igenom de mest basala sakerna för dig som kanske är novis, vad du bör ha som grundutrustning eller tänka på i ett kommande ismete...

 

Göra hål...

Det gäller att få hål i isen. Här har vi bra hjälp av isborrar, och möjligen en is-bill. Borrarna bör ligga på ett minimum av 160 mm, helst på 200 mm eller större.

Isbillen, ett "spett", för att göra större hål i isen med. Den är perfekt vid behov av större hål, eller då man behöver något att hugga med för att kolla isens tjocklek under promenad på okända isar, alltså ett bra kombiverktyg. Bäst vid tunnare isar, där det går fort att få upp ett större hål.

Isborrar har du i olika prisslägen och i olika kvalitéer...

 

Handborrar

UR-borren, eller som den tidigare hette, Rantanen, är en mycket snabb borr, men därmed också rätt tungborrad, speciellt vid tjock is. Har en brant vinkel på borrkronan. Den har en borrkrona, alltså inga lösa skär. Det innebär att du måste ta bort kronan och skicka den till slipning, ha ditt gamla som pant och få ett nytt begagnat tillbaka, eller ha en reservkrona.

De stora märkena som finns på marknaden  är Mora och Normark. Där finns många olika typer av borrar med mer traditionella skär. Kolla deras borrar, känn efter vilka dimensioner du behöver, jämför vikter, var vikningen i handtaget sitter, det kan vara bra att veta när du skall stuva på en pulka. Om det är skär eller borrkrona, priser på skär och borr, om det är lätt att byta skär osv...

 

Motorborrar

Motorborrar; det finns både traditionella bensindrivna och elborrar. Ungefär samma vikt, det är behovet som får styra. Vill man ha en som skall borra vansinnigt många hål, så är det nog bensin som gäller. Räcker det med 50-60 hål, då är en smidig el-borr modellen. Bensindrivna borrar har du från Techco, och från Mora, vilka också har el-borrar, och från svenska Isman kommer en serie med smidiga el-borrar. Företaget Wiggler lanserar elborren Vista, och Daiwa har också en el-borr.

Bensinborrar från ca 4000 kr och uppåt. Elborrar från ca 6000 kr.

 

Eggskydd

Oavsett vad du har för borr, använd eggskydd på skären när du rör dig till och från isen. Jag har sett skär som skurit upp både flytoveraller och stövlar och sedan hunnit skära upp vaden på den som halkade och fick borren slående mot stövlar och vaden, när man bar borr på axeln mellan hålen...

 

Dra och släpa

Du kommer att behöva någon form av släpdon. En pulka, en snowracer, en låda på skidor, ja vad som helst som går på snö och is. Jag har provat dem alla. Oftast startar man med för smala pulkor. De välter lätt i skog när det är snedlutning i terrängen. Så utgå från något som är bredare än du tror dig behöva, du ångrar dig inte. Jag har i min pulka som jag köpte från USA, satt i spöhållare för fyra spön vilka kan hålla spöna origgade på plats, men även fullt riggade med larm, på mitt rod-pod.

Testa dig fram, kolla efter lösningar på Internet, bland kompisar och de du stöter på på isen. Just ute på isen kommer du att stöta på flera olika lösningar. När jag köpte min pulka, så fanns det inte pulkor för isfiske i sverige, numer har många butiker börjat ta in stora rejäla pulkor.

 

Spön & rullar

Eftersom det är kort avstånd mellan fiskare och fisk när det drillas, så behövs det relativt mjuka spön som kan upp knyckarna från en rusande större fisk. Längden som är bruklig är runt en fem- sex fot. Mer behövs inte. Det är oftast billigt med spön till ismetet. Runt en 150-250 brukar man kunna få något som passar.

De som är vanligast är Normark Red Pilker resp. Yellow Pilker. Fladen har Ice Pike som rankas bra, Kinetic's Nordic Light är också ett spö som är relativt populärt, likaså Wigglers spön och set. Det man möjligen skall ha lite koll på, är att ha ett spö med bra ryggrad, så det inte "bottnar" när det drillas hårt. Då blir det inget som tar upp knyckarna, och du kunde lika väl ha en rundstav att drilla med...

Rullar behövs inga värstingar. Det är inget kastande, du har den bara för invevning. Det behövs inte vara värsta Ambassadeur, även om de är bra, utan en multi-kopia duger gott. Även din vanliga haspelrulle fungerar självklart bra. Du får oftast från handlarna erbjudande om ismete-set, kompletta med rulle, spö och lina och i tre-eller fyra-pack. Kolla in något av deras erbjudanden innan du köper upp dig på spö och rulle...

 

Lina

Vid ismete så är nylonlina att föredra. Det är trångt i hålet när du skall drilla din fisk, så en sk. flätlina får mycket stryk, och riskerar att nötas av eller bli obrukbar. Stum lina tar heller inte upp knyckarna från fisken eftersom avståndet till fiskaren oftast är kort.

Så valet är enkelt. Nylon. Fjädrande och nöttålig. De dimensioner som rekommenderas är lina runt 0.35-0.40. Ta gärna en fluorescerande, så ser du den bättre under drillning, men den förblir genomskinlig i vattnet...

Fluorocarbon; här sticker jag ut hakan lite. Den bör man se upp med.  Efter att testat drag och nötningsstyrka på några av dessa linor  så kan jag inte säga annat än; skräp. Jag fick av en handlare för 30 år sedan lära mig ett nötningstrick på lina  med en handduk vilket jag testat på alla typer av linor och kvaliteter, under lång tid och har testat metoden på upp till 0.70 nylon .

Nylon; brinner relativt snabbt av. Flätlina; nästan helt omöjligt att få av. Fluorocarbon; behöver väldigt lite nötning, klart sämre än nylon. Att tro att det skulle vara just att den inte syns så mycket i ett vatten är att ge den för mycket poäng för att använda den. Vad det än månde vara, gös, gädda, abborre, lake, ingen av fiskarna bör kunna se eller inse vad en lina är, och inte  under de förhållanden som vi har i svenska vatten när det gäller insjöfiske.

Men; när det gäller ismetet så blir det lite annorlunda nötningspreferenser. När det är is, så klarar nylon många fler nötningar än en flätlina. Så för att inga missförstånd skall ske; Nylon är det bästa vid ismete, enligt mina nuvarande kunskaper.

 

Krokar

Det viktiga i kroksammanhang är skärpan och kvalitén. En krok som har de nämnda egenskaperna är Owner. Den har enorm skärpa, parat med styrka, även i mindre storlekar. Det är få fiskar som jag tappat sedan jag börjat använda Owner.

Det är mest trekrokar som används vid ismete, och då kommer vi till storleken. De storlekar som behövs är anpassade till arten eller hur svårfångad fisken är för dagen. Det är tex så att gös i vissa lägen bara klämmer på betet, så det behövs här kanske krokar i stl 8-10 för att få den krokad. Gädda i de flesta lägen smäller nog mer rakt på. Här går det att använda krokar i storlek 4-6 utan problem.

Fiskar du öring och havsöring, så är det mest räka som används, (även om jag fått öring på mört), och därmed enkelkrok som används mest. Använd gärna karpkrokar, starka och bra. Owner och BFS är bra krokar. Storlek runt 4-1/0.

 

Wire & Tafsar

Du kommer troligen att behöva wire för att göra tafsar av. Det finns numer mjuk smidig wire som är knytbar såväl som den äldre, vanliga, som knips ihop med wirelås.

Du bör vara laddad med olika dimensioner av en bra wire eller möjligen kevlarlina, eftersom det kan behövas olika grovlek på tafsen för olika arter, så ha olika varianter av wire, om inte med dig ut, så kanske ha dem hemma, och göra färdiga tafsar som du sedan har med dig på fisketuren. Drennan har en fin uppsättning smidig, ofta knytbara wires, men det finns fler märken, säkert lika bra. Jag är mest nöjd med den svarta Berkleywiren. Den är stabil, får sällan knäckar, lätt att anpassa kroktacklet med klämhylsorna.

 

Sänken

Min egen uppfattning är att det är bättre med spolsänken än kulbly. Kulbly har en tendens att rotera när det blir fart under och uppe på isen. Spolsänken har inte denna egenhet. Spolsänken finns från 5-40 gram. Just 5-grams är bra att använda enkla eller fler på tacklet, eller rent av kapa ett 5-grams i två bitare för att få lättare spolbly.

Blyhagel bör användas som extra, mer exakt balansering. Här klämmer man ju fast blyet, så det behövs förstås försiktighet så man inte skadar linan...

För att få till känsligheten i fisket så kommer du att behöva balanserar upp ditt tackel med sänken. Här är mycket individuellt, men rent generellt så kan väl sägas att det behövs så lite bly som möjligt. Gädda är möjligen lite okänsligare, men gösen kan reagera med att släppa betet när ett ev. tackel kommer neddimpande när gösen har tagit betet och börjat dra iväg med det.

Så använd så lite bly som möjligt, bara precis tillräckligt för att hålla din betesfisk där du vill ha den och för att ge din nappindikator utslag och rätt motstånd...

 

Tackel & Tackelskydd

Tackla ditt bete kan göras på flera sätt. Troligen kommer du att försöka hitta ditt eget sätt. Som grund för många så är det ett dubbel-krokstackel. Du har en krok från huvudlinan och till ryggfenan på betet. Därifrån en till "nedre" kroken som fästs i bröstfena eller i mundelen. Sedan har du även de tackel som endast har en krok, förslagsvis i ryggfenan.

Normalt så sätter man på sänken på huvudlinan. Men några har börjat göra så att man sätter ett bottenbly längst ned. Sedan sätter man betet på en upphängare en bit upp. På så sätt så känner inte gäddan eller gösen av något som ramlar ner den dragit loss tacklet från linklämman. Kan vara värt att testa...

När jag skulle transportera mina spön, så hade jag tidigare en lång process med upp- och nedtackling av spöna. Det tog tid, men samtidigt så var jag rädd om min spöväska, så inte krokarna skulle fastna och riva sönder väskan, så hade jag alltid tafsarna upplindade på något i lådan. Men det tog alltid lite tid med upptackling. Så jag ville ha spöna färdigtacklade, och tacklen spända.

Ett för mig lämpligt, billigt och smidigt sätt att skydda tackel från att fastna, samt som gör mig snabbare på och hem från isen är ett enkelt krokskydd av rörisolering. Du tar en rörisolering från tex Clas Ohlson, skär den i lagom bitar för dina tafsar, öppnar slitsen på den, och trycker fast krokarna inuti, och viker sedan isoleringen runt spöet.

Vill du sedan vara ytterligare säker, så tar du kardborreband och drar runt tuben för att den skall hållas fast.

 

 

 

Spöhållare på isen

Ja, det finns det väl lika många varianter på som det finns ismetare...

Jag tar här först upp mitt egna rodpod. Jag har gjort mina av elrör, skruvat på ett par svängbara elskenor undertill som stöd. Rod-podet  står stadigt, lätt att ställa även på hög lössnö. Jag har sedan valt efter något års testande, att sätta dit mina karplarm i en standardgänga som jag satt i röret. Det fungerar bra, har jag ryggen åt när det är neddrag, så hör jag neddraget.

Under podet har skruvat fast ett kraftigt buntband, som är öppnings- och återslutningsbart, vilket gör att jag snabbt kan dra runt bandet runt spöet, och flytta hela podet och spöet med ett enkelt handgrepp, på några sekunder och hålla ett eller flera spön och pod i näven och gå vidare när jag borrar nya hål. Tvärstagen är också elkanaler, och är svängbara så de tar lite plats.

Längst fram på bladfjädern/vippan, (som jag har för att centrera linan i hålet), har jag gjort dubbla fjädrar, ca 5 cm, fastsatta med formbar plast från Clas Ohlson, samt tagit bort plastbrickorna på vippan, och satt fast en stor styrenboll, (finns i hobbyaffärer, tål sprayfärg bra) som sprayats signalröd. Både syn- och hörbart med vippa och larm. Rod-podet tar lite mer plats, men de är snabba att transportera, bara att dra till stripsen som sitter under podet, så går man eller ställer det i hållarna i pulkan...

De andra jag stött på är varianter av klämmor, underdelar på angeldon, andra varianter gjorda av elrör som är som en liten ställning. Sök på nätet under "spöhållare ismete" där kommer du att se en hel del olika varianter. Kanske någon passar dig, eller så får du uppslag till hur just du kan göra en efter just dina behov och tyckanden.

Det som styrde mina behov, det var att jag alltid vill ha spöna iväg från snö och blöta. Alltså upp med dem. Då kommer de bort från yrande snö när det blåser yrsnö som packar sig på mot liggande spön, eller när det är stöp och blöta på isen. Jag tog hellre att de blev något större, tog lite mer plats, men fyllde de behov jag hade för mitt ismete.

Det kan för dig kanske räcka med ett par stora klämmor som fungerar som spöstöd. Känn efter, testa med ett par enkla och billiga lösningar, till slut kommer du att se vad det är som styr dina behov. Enkelhet, smidighet, vikt, (allt väger) eller hur de fungerar när du skall ta dem när du skall drilla din fisk. Ta en rejäl funderare, gå ut på nätet som jag sagt tidigare, sök på "spöhållare ismete" och du kommer att få upp rejält med träffar.

Syna dem, känn vilken eller vilka anordningar som är de du skulle kunna tänka dig att använda vid ditt ismete. Var absolut inte rädd att testa. Det finns även några små hållare, en sk. tripod, som har en spöklyka, och inte väger mycket, fälls enkelt ihop, och du kan ta av spöklykan och skruven på tripodet passar i en kameras bottengänga. Bra om du vill ta bilder och du är ensam på isen...

Snickra på!

 

Fast redskap

Tänk på att det är rubriceringen "Fast redskap" som skiljer angel från mete och som är det som är viktigt i "Lagen om fria fisket".  Så fort du slagit ned ditt metspö fast i isen, så är det troligen att räkna som "fast redskap". Så sätt möjligen fast din spöhållare, inget annat...

 

Indikatorer

FLÖTE. Du kan ha olika indikatorer. Självfallet går det med ett flöte. Men nackdelen med flöte är att det som bäst fungerar när det är snöfritt. Vilket det sällan är. När snön ligger på isen så är det svårt att se flötet på avstånd. Samt att det är ett irritationsmoment när det skall upp genom hålet, där det oftast tar i kanten vid drillning.

BJÄLLRA. Bjällran kan du använda som ett extra tillbehör. Den går att sätta på en angelvippa, bladfjädern, så du får ett extra tillskott i varnandet genom att det pinglar till när vippan går fri. Kräver bra hörsel.

NAPPALARM. Jag har monterat nappalarm på mina sk. rod-pod, se bild. Jag har dock numer larm där jag har en receiver, så jag kan höra larmjludet direkt i fickan eller om det är på vibration på mottagern. Det gör att jag kan höra fällningarna från ett längre avstånd. Jag har satt på ett par bladfjädrar med styrenboll på, bollen gör att jag ser den tredimensionellt istället för de flata plattor som annars sitter på fjädrarna. När sedan ett napp kommer och linan släpper från vippan så tjuter larmen rejält. Hugget hörs, även om du stått med ryggen till och missat vippans resning. Det gör att du blir snabbare, och slipper djupkrokningar i svalget på fisken. Samtidigt som det är dioder på så ser du om du metar i skymning eller gryning.

ANGELVIPPAN. Troligen den vanligaste indikatorn. Den fungerar utmärkt i de flesta lägen.  Den konverteras till de flesta egenhändigt gjorda spöhållare, och fungerar där utmärkt. Ta bort plastbrickorna, sätt på pingis- eller några större styrenbollar, så får du ett större synfält att se dem på.  Styrenbollar går att måla, finns i välsorterade hobbyaffärer. Krokodilklämmor för elsladdar passar perfekt på en bladfjäder, där kan få i fjädern, placera den på ett lämpligt ställe på din spöhållare. Bara fantasin sätter gränser...

Mina bladfjädrar från vipporna  har jag gjutit ihop med formbar plast, finns hos Clas Ohlsson för några tior. Du formar den i varmt vatten och lägger ihop en kort bit bladfjäder på en hel bladfjäder. Sedan har jag satt på ventilgummi på bägge ändarna för att få lite lätt motstånd om det skulle behövas...

 

Ekolod

Kan ses av många som onödigt i utrustningen. Men det spar borrning, du hittar snabbare rätt djup för dig...

Numer finns det speciella lod för isfisket, men det går även att använda det som du kanske har i båten, eller skaffa ett som du använder som portabelt lod. De lod som är till höger är sk. handlod, anpassade till isfisket. Det slår lätt igenom is upp mot 60 cm, samt tar rejäla djupmätningar, ner mot 20-30 meter är inte några problem.

När det är snö på isen kan du behöva ta upp vatten eller ha med dig lite i en flaska, så att lodet får kontakt med flytande vätska på ren is för att kunna slå igenom isen. Är det vatten på isen, vid någon plusgrad, då är de perfekta för att hitta djupkanter tex. Vid stöpiga, och luftrika isar kan det vara vissa problem, det skall man vara medveten om.

Känsligheten är bra, du ser lätt ditt bete, och vilket djup det hänger på, i förhållande till bottnen. Du kan även få utslag på fisk som finns runt dig om du sveper med lodet i hålet.

På samma sätt kan du även använda ett enklare "vanligt" ekolod som är batteridrivet och portabelt. Då har du även den fördelen att du kan skanna av bottnen och se om det är något som rör sig, tex vid gösmetet. Sedan finns det tex Lowrance Ice Machine, bild längst  till höger, ett rent isfiskelod helt anpassat till vinterfisket. Sedan är det Marcum islod med både ekolod och kamera. Det finns många andra märken, så det är bara att snoka. Det går fort nu på den här tekniska marknaden.

 

Teknik & utrustning

När du får indikation på utdrag, så var snabb, det är ingen idé att vänta för länge.  När du kommit fram till spöet, så var med när du har ett utdrag, vare sig det är  snabbt eller långsamt. Du skall inte invänta tills fisken svalt, utan sträva efter att få till en snabb munkrokning. Det underlättar när du skall återsätta fisken. Försök att hålla linan borta från iskanterna så mycket som möjligt under drillningen, även om det är svårt...

Det är väl det mest spännande momentet, att få upp fisken på isen. Oftast så kan det vara så att gäddan, när den väl fått in nosen i hålet, själv skjuter på genom att plaska med stjärten.

GÄLGREPP. Annars så är det till att få ner handen i hålet, sakta försöka få tag och få in ett par fingrar i gällocket. Normalt så fungerar den metoden bäst, så det är bara att vara beredd då, men se upp för att fisken kastar med huvudet, och krokarna kan vara farligt ivägen. Se dock till att inte få in händerna i gälbågen, då blir det skador på både fisk och fiskare. När du fått in fingrarna, dra upp gäddan på isen. Lyft den inte rakt upp i luften. Försök hålla koll på var kroken/krokarna befinner sig, så du inte får in dem i fingrarna eller handen när du lyfter, och gäddan kanske kastar till när den skall upp på isen.

LÄPPGREPP.  En sk. lip-grip, en läpp-grepp på svenska, är inte helt fel i vissa lägen. Den ersätter den gamla förkastliga huggkroken. Om det är så att du får en grövre gädda, öring eller gös som inte går upp smidigt, eller du kanske inte vågar eller kan få ned handen i hålet, så kan det vara läge att kunna säkra fisken med en lip-grip. Du är beredd med din lip-grip, som du kanske föredömligt haft i bältet, öppnar den och sätter fast den i underläppen på fisken, och du kan sedan försiktigt dra upp fisken snett på isen. Finns med både digital och analog skala. Någon är godkänd för tävling och Storfiskregistrering, kolla hos Sportfiskarnas vågtest...

Tänk på att inte lyfta fisken rakt upp i luften, och aldrig aldrig i ögonen! Det är barbariskt. Om du lyfter en stor gädda rakt upp, med gälgrepp eller lip-grip, då det kan bli möjliga skador i ligament i nacken på fisken om den kastar och slänger. Tänk även på att fisken är i ett svävande, viktlöst tillstånd i vattnet, samt vågrätt. Det innebär stora påfrestningar om den hängs lodrätt i en lip-grip, och tarmar och mage helt plötsligt åker berg- och dalbana i kroppen. Så drag upp fisken på isen, lyft den sedan vid behov med händerna under kroppen så den får stöd upp på isen.

På bilden till höger har du lite förslag på saker som är lite kringutrustning som kan vara bra att tänka på. Stövlarna; Bekina Thermolite. Ett par kanonstövlar med löstagbar ladda, gjorda i cellgummi, grov sula som är uppsvängd i tån (du går bättre när de är sådana) samt rejäl klack! Ett måste när du går i terräng eller där det är backar...

 

Avkrokningsmatta

Allt fler använder sig av avkrokningsmattor för att skydda fisken när den kommer upp på isen, båten eller på land. Oftast är dessa en lite tjockare och otympligare konstruktion. Själv har jag ett antal år använt mig av en sk. Yoga-matta, ett vettigt alternativ. Lätt att ta med sig, tar mindre plats. Gjord i ett mjukt, följsamt och skonsamt material med en bra  yta.

Den är mjuk, några millimeter tjock, isolerande från snö och is, samt går att ha som tillklippt underlag i pulkan så att inte saker i pulkan glider runt under transport till och från isen. Sedan lyfter du ut den när du skall ha som avkrokningsmatta på isen. Ett billigt och smidigt alternativ till dyrare och bulkigare mattor.

Du kan få en för runt en 200 kr.

 

Väga fångsten

Det kan inte nog påpekas vikten av att använda sig av vågnät. De tar lite plats, finns ofta med medföljande väska som kan sättas på rem/bälte.

Tänk på att fisken i vattnet befinner sig i viktlöst och  vågrätt tillstånd. När den sedan kommer upp ur vattnet, och om den sedan hängs upp i käken eller gällocket på en våg, hängande med stjärten nedåt, så åker inälvorna jo-jo i buken, samt finns risk för ligamentskador i nacke och hals. Säkert en mycket obehaglig upplevelse. Så; använd vågnät. När du väger använd en bra våg. Bra vågar har vi på sidan om vågar.

 

Verktygsbälte

Ett smidigt sätt att ha saker tillgängliga är att utanpå sin overall eller jacka, ha ett bälte eller rem. Bältet förser du sedan med  några karbinhakar, av  aluminiummodell. Billiga på Clas Ohlson, kanske dyrare på sport- och friluftsbutiker.

I dessa så hänger du sedan käftöppnare, kroklossare, isskopa och ev en lip-grip. Sedan är du laddad var än det blir hugg och neddrag. Du kan sedan utöka med en sk. pin-on-a-reel, en nyckelring som har självindragande lina. Då kan du dra ut tex isskopan och sedan bara släppa den när det är klart, så åker den in där den hör hemma. Eller varför helt enkelt inte ett smidig "Grillbälte"? Finns i många olika varianter, rymmer många fiskeverktyg, som då också blir väldigt lättåkomliga snabbt. (Se bild).

Det finns inget värre än att stå och drilla en fisk, för att sedan få upp den och sakna verktygen, och behöva springa över halva isen till det ställe där du lämnade dem sist...

 

Få i fisken

Under ditt fiske så kommer du troligen att återsätta de fina fångster du fått, efter fotograferingen. För att kunna återsätta fisken så fort som möjligt så är det viktigt att jobba ganska fort, eller i varje fall effektivt. Inget är så irriterande som strul på isen.

Det innebär att ha alla dina saker som behövs för avkrokning inom räckhåll, enkelt och snaabbt. Vverktygsbältet är bra, det är ett rätt enkelt sätt så att du kan får fram kroklossare och käftöppnare snabbt, samt snabbt kunna kom åt våg och kamera någorlunda när det är bråttom. När du väl fått låss din fisk då är det dags för vägning.

Väg i vågnätet på en bra våg, ta din bild, se till att fisken är fuktig hela tiden, framför allt ögonen. Återsätt den försiktigt. Håll den i stjärtspolen,  med huvudet och kroppen i hålet, rör den sakta upp och ned. Hjälp den att vicka på stjärten. Det brukar göra att den får igång reaktionerna, och du känner att fisken vill dra iväg. Då är det dags att släppa, inte innan...

Stark kyla är fördärvligt för en bra återsättning. Så välj dina dagar med omsorg. Hellre plusgrader, eller någon grad under nollan är perfekt...

 

Litteratur i ämnet

Hans Nordin, fiskeguide och ismetesguru. Det han inte vet om mete från isen är inte värt att veta.  Hans Nordin's bok "Modernt Ismete", det är en veritabel  bibel. Troligen ett "måste-ha-läst-bok" innan man drar igång om det är så att man är novis.

 Här finns det allt om det grundläggande,  tips och tankar om hur du bör lägga upp ditt fiske, hur du tacklar för olika arter, vilken utrustning som du bäst behöver och hur du använder den. Saker som du bör tänka på innan du ger dig i kast med fisket eller en viss art.  Ta dig den tiden att läsa den, det är en bra bok, och du hoppar några år fram i tiden, utan att göra allt för många onödiga satsningar och misstag...

Kolla på nätet efter bästa pris eller kolla på ditt bibliotek...

 

Ställen och djup...

När du metar tex gädda så är betesdjupet allt från 1 meter under isen ner till 5-10 meter beroende på djupet på platsen, likaväl som att du kan ta gädda 1 meter under isen där det är 6 eller 10 meter djupt. Så det är mest till att variera djupet på betet på samma plats tills man kan skönja ett mönster för dagen och platsen möjligen...

Gös verkar legio som om det är mycket nära bottnen, eller strax intill. Gärna vid strömsatta ställen och i slänter från grynnor, ner mot största djupet vid grynnan. Djupet som du kan testa är från 2-15 meter. Gösen jagar även grunt på vintern, dock är den ganska försiktig, så det blir en del "småfällningar" och lätta indikationer på gösnärvaro...

Havsöring ismetar du vid de ställen som du spinnfiskar på när är isfritt. Stensatta uddar, strömsatta ställen, grusåsar som skjuter ut från uddar osv. Tänk bort isen så är du rätt. Djupet på räkan är här ½ - 1 meter under isen och kanske ett djup på 1-3 meter. Tänk på att det vid de här ställena ofta  är strömsatt och kan vara förrädiskt...

Så ta en titt på ett sjökort, ha ett med dig ut, kanske nedklippt och  inplastat i A-4 storlek så du enkelt kan få en överblick om var du kan tänkas hitta ditt favorithak. Använd gärna lite tid innan du skall ut till att kolla in på sjökortet var det ser intressant ut. Var har du djupbranterna, var finns grynnorna, var är grundområdena?  Då har du redan en inre karta klar för dig och det går snabbare på isen att hitta ditt hak för dagen...

Lycka till...